Galjonsbild från Levar, Nordmaling

Det framgår inte hur gammal den är, men den ser gammal ut. Ser ut att kunna vara mellan 1400-1600-tal. Det är fortfarande blå färgrester kvar på vissa kanter. Det framgår heller inte vilket skepp galjonsbilden har suttit på eller om den är funnen på land eller under vatten.

Galjonsbilder satt i förstäven på träskepp.

Petrus Steuchius

Den 8:e maj år 1605 i Speteby Lerbo, föddes Petrus Erici Steuchius, namne till sin farfar som var kanik på 1500-talet. Hans far var Erik Pedersson Stök, känd för att ha lett en fennika knektar under hertig Carl i slaget vid Stångebro och i Livland, där han skadades i högra armen.

Efter teologiska studier i Nyköping, Strängnäs och Uppsala, prästvigdes Petrus Steuchius i Strängnäs av biskop L. Paulinus 14 oktober 1629. Han fortsatte dock sina studier efter prästvigningen och fullföljde dem utomlands vid universiteten i Wittenberg och Rostock.

Vid prästmötet i Strängnäs år 1644 höll Steuchius en disputationsakt för avhandlingen "De peccato in genere et specie" som bevistades av drottning Kristina. Samma år utnämnde hon honom till sin hovpredikant.

Rösena på Mariehem

Detta är ett utav två rösen från bronsålder eller järnålder, som finns på Mariehem. De ligger väldigt tätt inpå varandra, nästan så att de smälter samman till ett enda stort röse. Det ena röset är märkligt nog helt urgröpt och tömd på sten, medan det - som syns på bilden - är det bäst bevarade.

Båda rösena är plundrade någon gång i tiden. Det ser man på den vanliga urgröpning i mitten som man ofta ser på gravrösen. Nu fanns det dock troligtvis aldrig någonting att plundra för den människa som begravdes i den här typen av gravar brändes på bål tillsammans med tillhörigheterna. Alltså bör själva plundringen skett långt senare då minnet av traditionen hade glömts bort.

En möjlighet till att det ena röset är mer skadat än det andra kan vara att man återvunnit sten till det mer kompletta röset för att spara arbetstid? Kanske är det mer skadade röset äldre än det mer kompletta? Kanske är det en ren slump att någon betydligt senare i historien har hämtat sten just från det röset?

I absoluta närheten av rösena finns även två skärvstenshögar vilket antyder lämningar av boplats.

Platsen där rösena är belägna, ligger i en liten skogsdunge, skyddad från väg och bebyggelse, ganska nära sjön Nydala. Vid tiden för rösets uppförande gick kustlinjen precis i närheten och man kunde troligtvis se havet från rösena. Man har en bit bort på Mariehem hittat ett nätsänke för fiske.
Mariehem ligger på ungefär samma höjd över havet som Stadsliden och den redan nämnda stensättningen där och även vid platsen för fyndet av Anumarksskidan.

Rösena är ganska stora (16 meter i diameter och ca 12 meter i diameter), de har krävt en hel del arbetskraft för att samla ihop sten och uppföra rösena. Troligtvis har rösena ändrats en hel del genom årtusendena. Man kan på vissa ställen se stenar med en markerad kantlinje och man kan även se att båda rösena är anlagda mellan två stora stenar, troligtvis medvetet.

Hur såg samhället ut? Var det ett sammanhållet rike? Var det ett hövdingadöme? Hur långt sträckte sig kungens eller hövdingens makt? Kan makten rent utav ha varit centraliserad ända ner till Uppsala?
Ett röse är mer än en grav, det är en symbol för någonting, ett uttryck för antingen, makt, religion eller administration.

Hur stora var samhällena? Man hade uppenbarligen möjlighet att samla kraft att skapa dessa rösen. Alla behövde alltså inte arbeta för att producera mat, utan ett okänt antal individer kunde samla sina krafter för att bygga ett stenmonument långt upp i norra Sverige för 2-3000 år sedan.

Skeppskyrkogården i Holmsund

Vraket som syns på bilden är resterna av det gamla barkskeppet Equator som råkade ut för en brand utanför Holmsund i slutet på 1870-talet. Vraket bogserades till den plats där det har legat sedan dess.

Det bryts ner förvånansvärt långsamt. Jag minns att jag var där för ca 20 år sedan och då såg det likadant ut som nu.

Skeppsformad stensättning, Stadsliden, Umeå

Stadsliden ligger på en höjd ca 65 meter över havet. På toppen av den höjden ligger denna fornlämning. I riksantikvarieämbetets protokoll benämns den som en "fornlämningsliknande", "skeppsformig stensättning". Det råder inget tvivel om att det är en fornlämning härstammande från åtminstone svensk järnålder eller bakåt. Man ser till och med en stävsten som fallit omkull. Några meter bort finns en hög som ser ut att vara en härd av något slag. Samma typ av härdliknande objekt finns nere på Mariehem 1-2 km bort, i anslutning till två bronsåldersrösen.

Sveriges nordligaste skeppssättning finns för övrigt utanför Holmsund, 2 mil från Umeå så kulturen att bygga den typen av monument fanns i trakten. 

Jag tycker mig även ha sett gropar precis i närheten av skeppssättningen på Stadsliden som påminner om fångstgropar. Det är ingen tvekan om att platsen har hyst mänsklig aktivitet och det finns säkerligen många fynd att hitta.

Jag tycker även att det finns vissa tecken som tyder på att det ligger en boplats några meter bort från "härden". Isåfall är det en väldigt stor boplats av gammal fornnordisk tradition. Man ser tydligt stora vallar som sträcker sig i en rektangel på ett sätt som känns onaturligt. Platsen är för övrigt orörd och har varit så under mycket lång tid då den ligger mitt i en skog så förutsättningar för fynd är goda.

Det finns även en stensamling 50-100 meter bort som uppenbarligen har använts till att hämta sten då det är stora hål här och var. Även här ser man stora "vallar" och stenhögar som känns onaturliga.

Kalvträskskidan

Världens äldsta bevarade skida, ca 5200 år gammal. Hittades år 1923 i närheten av byn Kalvträsk i Burträsk, Västerbotten. Fyndet låg på 1,5 meters djup i ett myrområde då man höll på att gräva en kanal för timmerflottning.

Det som hittades var en hel skida, fragment av den andra skidan och en skovelformad skidstav. Alltså ett liknande fynd som Anumarksskidan både vad gäller typ av fyndplats, djup och fynd. Dock skiljer det ca 3000 år mellan fynden då Anumarksskidan är 2000 år gammal.

På bilden ser man hålen där man hade bindningarna för foten och man ser även hål efter lagning på ena skidan.

Skidorna hittades hundra meter ifrån varandra, men man har gjort bedömningen att de hör ihop.

Kolerakyrkogården i Holmsund

Träporten till kolerakyrkogården i Holmen, Holmsund.


Kolera härjade i världen under 1800-talet. Åtskilliga världsomfattande epidemier bröt ut, kanske på grund av ökat resande och handlande med skeppsfartyg? Många människor fick sätta livet till och för att motverka smittspridning i Sverige begravde man offren för epidemierna i massgravar som gjordes till kolerakyrkogårdar. Kolera drabbade Sverige första gången år 1830. Sjukdomen slog till mestadels lokalt på sommaren och kallades därför sommarsjuka. Holmsund drabbades av två epidemier, år 1854 och 1866 och det är från dessa epidemier som denna kolerakyrkogård vittnar om.

Ett av de offer för koleraepidemin som slog till år 1854 var min farmors farmors far, sockensmeden Mårten Åström född år 1803. Han var egentligen inte skriven i Holmsund men troligtvis måste han ha varit i Holmsund för att arbeta och då insjuknat och avlidit endast 51 år gammal. Han är en av 25 personer som gravsattes i kyrkogården enligt begravningsboken. I epidemin år 1854 gravsattes 6 personer.

Utdrag ur dödboken för år 1854, Umeå landsförsamling.





















Källor: Skylt vid kyrkogården

Stora hotellet - Umeå

Invigdes år 1894 och var då kombinerat sjömanshus och hotell. Sjöfarten i Umeå gick på den tiden ända in till staden via älven. Arkitekt var Viktor Åström. Spår efter hans verksamhet kan man hitta i Umeå, Skellefteå och Piteå.

Bilden togs år 2010.

Håmö-stenen

Denna runsten står placerad i humanisthuset på Umeå universitet. Den kallas för Håmö-stenen och kommer från Läby, ca en mil från Uppsala. Någon gång blev stenen slagen i stycken av okänd anledning och delarna fraktades till Håmö gård där de murades in i en källare. Delarna fanns där år 1672 enligt uppgift och hade alltså funnits där i minst 275 år då de år 1939 fraktades till statens historiska museum och sedan förvarades där till år 1988 då de flyttades till sin nuvarande plats. En stor del av stenen fattas.

Runtexten lyder: [K]arl och Igulbjörn lät resa dessa stenar och göra denna bro efter Javur, sin fader...hjälpe hans ande



Källor:
Upplands runinskrifter, (Sveriges runinskrifter 8), nr 901
Skylt bredvid stenen.

Brev skrivet av Petrus Steuchius till Karl XI daterat 2 juli år 1665

Renskriven text:


Stoormerestigta konüng, allernådigsta prins och furste.

Eders kongl Maij. Supplicerar jagh i allsomfürste undradoningsbror, att, emedan jagh nyligen hafuter i afanangord, det den kungl.h. ijunast ord nådha, som min sal. Broder Christian Steuch, fordom provincial skrijfare öfver Åbo Lähn, gafutan vruntast mads freijgord å utård sal. Fadren grummen hläfter gården i Spete by, Leerboo sochn och Uppånda Härad i Södrumanland, gerfistoo nu expizerat
Store kungl. Maij. Allernådigste ertagande. Tänkia på migh, som nu son sundom lydd forfeston lasut i Bud församling, ord på indrilla säldast nigon ansökning good. E. kungl. Maij. Givedt hitsom mods ordinarie löhnen låtfall migh benöja, ord migh på Br. Grumman vads kungl. Frälse frijgart utså min ord min gustrob lytglydd, som nu för efter irten lång storm blifasten, allernådigst brunådsa, så som susar under uti utsi alt utidrägtfall guudr utåna futusudan låtsa. Sådan Carol. kungl. Maij. Allernådigste bruägnagart utunder jul utist möjteligen behövandes, gutar om vägd ord genom uti mina boonor Stredyr Pre Amidia, sum vägs olörgt der lite utså att underdånigaste skyldigt ord politlig ähr. Eders Kongl. Maij. Färgd gör medh under Budd ibub förstod nådiga sägn till allskönt hvaglig ufälgång utsi största underdånigshet troligast befalles. Ord förblifuer alltidd

E. K. Maij.
Underdånigste
Och
Enagförpliktiga
Undersåte

Petrus Steuchius
Hsan suprointrendrus

Hernösand den 2 juli 1665

(Petrus Steuchius fader till Mattias Steuchius hvilkens barn adlades Steuch. (Inskrivet betydligt senare.))

Superintend. P. Steuch. Suppluation om Gammuort Stätargården i Södermanland
Insin: 13 juli 1665
Resolv. 13 febr. 1665

Anumarksskidan

Anumarksskidan, Svenska skidmuseet, Umeå.





I Umeå finns en sjö som är omgiven av vidsträckta myrar. Sjön heter Nydalasjön och i närheten hittar man två bronsåldersrösen som befinner sig på ungefär samma höjd över havet. Det har funnits mänsklig aktivitet i området under väldigt lång tid, det är Umeås äldsta fornlämningsområde av den enkla anledningen att den är belägen på Umeås högsta punkt. Staden nere i centrum var täckt av vatten under denna tid och det fanns ingen älv, bara en kust till havet.

I närheten av detta område finns en plats som kallas Anumark, drygt en kilometer. Det är samma myrar, samma höjd över havet, samma läge till sjön, samma kulturlandskap. I denna myr hittade en bonde vid namn Olaus Nilsson i februari år 1936 en skida och ett fragment på en skidstav. Fyndet hittades på 90 centimeters djup och daterades till en uppskattad ålder av 2200 år, alltså svensk järnålder.

I närheten av detta område ligger en skog som kallas Gammliaskogen/Stadsliden. Även den ligger på en höjd som motsvarar samma höjd som Anumarksområdet. Där finns det på toppen av höjden en skeppssättning som mycket väl kan vara från samma tid. Jag ska skriva mer om den i ett annat inlägg.

Anumarksskidan finns nu på Västerbottens skidmuseum i Umeå. Tyvärr blev skidstaven skadad vid upplockandet från myren. Skidan är tillverkad av tall, alltså samma trädslag som fortfarande dominerar området.
Längden är 294 cm
Bredden är 18,5 cm
Skidan är bara 1-1,5 cm tjock och väldigt nött
Bredden för fotutrymmet är 5,5 cm
Länden för fotutrymmet är 66 cm
Skidan är baktung.

Skidstaven är 45 cm lång.
Bladets bredd är 15 cm

Pollenanalys har gett ett utslag av alnus (al) och ulmus (alm). Det tyder på att det vid tiden var blandad ek-skog på platsen. Fyndplatsen är 33 meter över havet.

I absoluta närheten av fyndplatsen, bara ett par hundra meter bort ligger vad som verkar vara två rösen. De finns stor sannolikhet för att rösena och skidan kan vara samtida då mänsklig kulturyttring har en tendens att vävas samman i tid och rum. I närheten finns det dessutom lämningar från en boplats så det finns stora möjligheter att allt man hittar i denna del av Umeå hör samman till en enda kulturell enhet.
Jag är övertygad om att det finns fler saker att hitta i myren runt Nydalasjön, platsen är optimal för mossfynd då den bevisligen har varit bebodd av människor och myren är orörd under mycket lång tid. Jag tror man kan hitta välbevarade båtar, fler skidor, kläder, redskap mm. Finns även möjlighet att hitta hällristningar då det finns många hällar kring sjön.



Källor: Finds of skis from prehistoric time in swedish bogs and marshes, Stockholm 1950, sid 123-124

Citat av drottning Kristina

"Sverige, Norge och Danmark är i själva verket ett enda land och ett enda folk."

Gamla byggnader på Gammlia.

Bild 3: Storhässja som användes till att torka korn.

Bild 4: Rundloge från Villvattnet, Burträsk socken. Använd från och med 1800-talet. Den användes till att samla ihop den skördade och torkade säden och få ut kornen ur axen.

Bild 5: Helena Elisabeth kyrka. Ursprungligen från Holmön där den uppfördes år 1802. Såldes på auktion år 1895 - efter att ha förfallit - flyttades och användes som tröskloge, får- och gethus. Den skulle senare rivas på 1950-talet, men flyttades istället ytterligare en gång och återuppfördes år 1958 på Gammlia.
Kyrkan var holmöbornas första kyrka och byggdes av vraktimmer som man samlade upp kring området. Namnet Helena Elisabeth kommer från köpmanshustrun Helena Elisabeth Grahn som vid invigningen år 1803 skänkte en ljuskrona och en nattvardskalk

Västerbottnisk skida

Gammal förhistorisk skida från Västerbotten som finns på Västerbottens museum.